Singelliv versus parliv: 0-1
Har fått fästing på ryggen. Sitter onåbart. Pendlar mellan djupaste äckel och stark förhoppning om att arm växt tio centimeter under senaste kvarten. Återgår till djupaste äckel när så inte är fallet. Är ensam, ergo kan inte lösa problem.
Singelliv versus parliv: 0-2
Måste fotmassera själv. Avskyr fötter. Måste axelmassera själv. Se punkt nr 1 angående korta armar. Positiv poäng: hur dåligt det än går med självmassage är den ändå eoner bättre än exets, som konkurrerade med Monica om titeln till "Jordens sämsta massör".
Singelliv versus parliv 123 544 654 558 669 364 115-2
Alla andra stunder på dygnet. Ensamhet. Frihet. Självbestämmande. You name it.
tisdag 9 september 2008
Har tråkigt. Behöver underhållning.
Fick just tårar i ögonen över något jox som chefen gjort med mitt största bolag (3 miljoner i diff i min senaste rapportering). Vet inte ens i vilken ände jag ska börja reda ut problemet. Måhända strutsteknik är det bästa. Behöver roligare jobb.
I fredags fick jag dock en "uppenbarelse", och nu vet jag vad jag vill med mitt liv. Det tar jag sen dock. Måste rätta nu.
Fick just tårar i ögonen över något jox som chefen gjort med mitt största bolag (3 miljoner i diff i min senaste rapportering). Vet inte ens i vilken ände jag ska börja reda ut problemet. Måhända strutsteknik är det bästa. Behöver roligare jobb.
I fredags fick jag dock en "uppenbarelse", och nu vet jag vad jag vill med mitt liv. Det tar jag sen dock. Måste rätta nu.
Cyklade till jobbet imorse. Vill dela med mig av livets guldkorn i form av visdom som jag fann på vägen:
* Köp av billig hundkorg leder ofelbart till trasig hundkorg = hunden ramlar ur.
* Genvägar är senvägar.
* Regn whilst cycling är inte så uppfriskande som man skulle kunna tro.
Och morgonens höjdpunkt kom när jag stannat cykeln högst upp i en backe, till vänster, för det var där det fanns gräs och den lilla hunden ville kissa innan han fick hoppa in i korgen:
- Hallå! Hallååå!! Vi har faktiskt högertrafik här i Sverige!
Okej. Ett: Mina gratulationer till dig som orkar ha sån maxad fart uppför hela den backen jag stod i att du inte hinner väja för mig på krönet. Två: Om det är högertrafik så innebär det väl att du cyklar till höger, och jag stod ju.. till vänster.. så vad är problemet? Kommer du inte förbi mitt feta arsle? Tre: Om du inte ser mig trots att jag står högst upp i backen iförd röd-röd jacka så ska du nog inte cykla omkring i trafiken alls.
Jag, vrålandes efter honom: - Du har inte fått sex på ett par år va?!
Jag avskyr självutnämnda poliser.
* Köp av billig hundkorg leder ofelbart till trasig hundkorg = hunden ramlar ur.
* Genvägar är senvägar.
* Regn whilst cycling är inte så uppfriskande som man skulle kunna tro.
Och morgonens höjdpunkt kom när jag stannat cykeln högst upp i en backe, till vänster, för det var där det fanns gräs och den lilla hunden ville kissa innan han fick hoppa in i korgen:
- Hallå! Hallååå!! Vi har faktiskt högertrafik här i Sverige!
Okej. Ett: Mina gratulationer till dig som orkar ha sån maxad fart uppför hela den backen jag stod i att du inte hinner väja för mig på krönet. Två: Om det är högertrafik så innebär det väl att du cyklar till höger, och jag stod ju.. till vänster.. så vad är problemet? Kommer du inte förbi mitt feta arsle? Tre: Om du inte ser mig trots att jag står högst upp i backen iförd röd-röd jacka så ska du nog inte cykla omkring i trafiken alls.
Jag, vrålandes efter honom: - Du har inte fått sex på ett par år va?!
Jag avskyr självutnämnda poliser.
onsdag 3 september 2008
Nyss återkommen från hundkurs med det lilla trasslet. Det var vi, och tre miljarder myggor.
Myggorna måste vara de enda på hela jorden som inte fattat att det är höst nu.
Nästa vecka är det jag som har med Radar.
Den stora hunden och jag har provat på allt som går att göra inom hundsporternas värld, utom IPO och skydd då, eftersom de är hemskt fördomsfulla och helst bara vill ha dit schäfrar, mallar och en och en annan dobbis. Risken finns ju också att han skulle sopa banan med alla brukshundar, och jag vill bespara dem den skammen.
Men allt annat har vi gjort: agility, freestyle, lydnad, personspår, rallylydnad och viltspår. Eftersom han är den ras han är så föredrar han givetvis viltspår. Matte föredrar freestyle och agility. Agility med en tax är ingen höjdare. Det är inte det att han är duktig, för det är han verkligen, han är enormt ambitiös, och oerhört glatt med på ALLT jag kan hitta på (särskilt om det involverar blod, klövar, och en och en annan Jack Russel att mucka gräl med). Det är bara det att det liksom inte... går så fort.
Det är samma sak med freestylen - han kan fler tricks än vad jag själv kommer ihåg att jag har lärt honom, men ni vet... en snurr som tar ett par sekunder att slutföra är liksom inte riktigt... där.
Enter lilla hunden.
Lilla hunden är av okänd härkomst, men mest pudel. Lilla hunden kan på eget bevåg snurra så mycket att han blir ett svart ludd. Okej, han är ett svart ludd även i stillastående läge, men ni fattar.
Med lilla hunden har jag gått lydnadskurs. Och lydnadskurs. Sen gick vi en lydnadskurs till. Lilla hunden är nästan lydnadschampion vid det här laget (give or take några poäng...). Nu ska lilla hunden bli freestyleproffs. Helst ville jag bygga hans agilitykarriär först, men där fanns nu inga kurser i höst, så det blev freestyle. Och visst har jag gått tillräckligt med kurser i mina dagar för att själv kunna hålla en nu, men det är liksom inte samma sak att träna själv.
För det första så händer det inte.
Dagens upptäckt: Lilla hunden har kommit in i klimakteriet. Lilla hunden tyckte det var skitkul att fånga mygg - inte lika kul att kolla på matte.
Nåväl. Det finns en sport som båda mina hundar är oslagbara i, och det är sorkletande. Det är den stora hundens högsta nöje här i livet, och han har noggrant lärt lillebror hur man gör.
Hur gör man? Man finner sig ett dike, eller möjligtvis ett blött fält med högt gräs. Man kastar sig ner/ut i detsamma, och kör ner nosen i alla hål man hittar, under ihållande skall (vilket är den bit som JAG har mest problem med). Om den andre hittar ett hål så ser man till all raskt störta sig fram, tackla den andre ur vägen och köra ner nosen i hålet själv. Ät gräs. Ät jord. Smutsa ner dig. Få lerkokor runt nosen som måste KLIPPAS bort. Repetera. Hitta eller fånga under INGA omständigheter någon sork. Efter tre och en halv timme - uppsök soffa, torka nos i soffa.
Myggorna måste vara de enda på hela jorden som inte fattat att det är höst nu.
Nästa vecka är det jag som har med Radar.
Den stora hunden och jag har provat på allt som går att göra inom hundsporternas värld, utom IPO och skydd då, eftersom de är hemskt fördomsfulla och helst bara vill ha dit schäfrar, mallar och en och en annan dobbis. Risken finns ju också att han skulle sopa banan med alla brukshundar, och jag vill bespara dem den skammen.
Men allt annat har vi gjort: agility, freestyle, lydnad, personspår, rallylydnad och viltspår. Eftersom han är den ras han är så föredrar han givetvis viltspår. Matte föredrar freestyle och agility. Agility med en tax är ingen höjdare. Det är inte det att han är duktig, för det är han verkligen, han är enormt ambitiös, och oerhört glatt med på ALLT jag kan hitta på (särskilt om det involverar blod, klövar, och en och en annan Jack Russel att mucka gräl med). Det är bara det att det liksom inte... går så fort.
Det är samma sak med freestylen - han kan fler tricks än vad jag själv kommer ihåg att jag har lärt honom, men ni vet... en snurr som tar ett par sekunder att slutföra är liksom inte riktigt... där.
Enter lilla hunden.
Lilla hunden är av okänd härkomst, men mest pudel. Lilla hunden kan på eget bevåg snurra så mycket att han blir ett svart ludd. Okej, han är ett svart ludd även i stillastående läge, men ni fattar.
Med lilla hunden har jag gått lydnadskurs. Och lydnadskurs. Sen gick vi en lydnadskurs till. Lilla hunden är nästan lydnadschampion vid det här laget (give or take några poäng...). Nu ska lilla hunden bli freestyleproffs. Helst ville jag bygga hans agilitykarriär först, men där fanns nu inga kurser i höst, så det blev freestyle. Och visst har jag gått tillräckligt med kurser i mina dagar för att själv kunna hålla en nu, men det är liksom inte samma sak att träna själv.
För det första så händer det inte.
Dagens upptäckt: Lilla hunden har kommit in i klimakteriet. Lilla hunden tyckte det var skitkul att fånga mygg - inte lika kul att kolla på matte.
Nåväl. Det finns en sport som båda mina hundar är oslagbara i, och det är sorkletande. Det är den stora hundens högsta nöje här i livet, och han har noggrant lärt lillebror hur man gör.
Hur gör man? Man finner sig ett dike, eller möjligtvis ett blött fält med högt gräs. Man kastar sig ner/ut i detsamma, och kör ner nosen i alla hål man hittar, under ihållande skall (vilket är den bit som JAG har mest problem med). Om den andre hittar ett hål så ser man till all raskt störta sig fram, tackla den andre ur vägen och köra ner nosen i hålet själv. Ät gräs. Ät jord. Smutsa ner dig. Få lerkokor runt nosen som måste KLIPPAS bort. Repetera. Hitta eller fånga under INGA omständigheter någon sork. Efter tre och en halv timme - uppsök soffa, torka nos i soffa.
måndag 1 september 2008
Har hoppat från länk till länk till länk, och till slut hittat det här. Förmodligen bara roligt om man har husdjur dock. Jag kan inte svara för dem som inte har/har haft.
Annars då?
I helgen har jag knarkat.
Kantareller.
Tog en ridtur på ett nytt ställe i skogen igår och såg lite kantareller här och var, så föreslog att vi skulle rida ut igen på em och plocka dem. Väl ute i skogen så insåg jag att det som vid en första anblick såg ut som lite kantareller här och där istället var MYCKET kantareller lite här och där.
Jag blev alldeles svettig av adrenalin till slut. Jag höll min häst, samtidigt som F satt på sin ponny med påsen och tog emot, från mig som stod bredbent över svampen för att skydda den mot sällskapsshettisen som var extremt nyfiken på vad jag gjorde där nere på marken och trampade sönder så mycket hon kunde.
När jag lyckats få upp så mycket jag kunde på ett ställe så skumpade jag med hästar i släptåg vidare mot nästa, för att komma dit innan shettisen hann före och trampade runt. F galopperade efter oss med påsen i högsta hugg, och min stackars häst galopperade efter mig där jag rände genom granar och över blöta mosstuvor så att blåbärsriset yrde.
Knark säger jag.
F som höll påsarna, följde efter mig så gott det gick, men hade lite svårt att styra sin ponny med händerna fulla, varpå ponnyn raskt skrapade av henne mot en låg gren och hon gjorde kullerbytta bak över ponnyns rumpa. Hon ramlar av i snitt en gång varje ridtur, så jag förhöll mig kallsinnig och vrålade bara "AKTA SVAMPEN!!!" varpå flickebarnet, som ligger på marken, men fortfarande sitter fast i båda stigbyglarna (hur man nu lyckas med det), stolt slår ut med armen och visar oskadda kantareller.
Till slut var jag tvungen att yttra orden jag aldrig trodde jag skulle höra mig själv säga: "Jag måste sluta plocka nu, för påsarna är fulla".
Fyra kilo svamp på fem minuters plockande.
Shettisen (som går med lös på alla ridturer), trampade ner minst lika mycket. Och oändligt mycket lämnades kvar.
Sen red vi hem, jag med två påsar gult guld i nävarna, F på sin ponny som var trött på att stå still i skogen och bara ville galoppera, sällskapsshettisen som var på sitt jäkligaste humör och skulle gå först till varje pris och vildsint fäktade undan alla andras försök att gå om.. och så min älskade lilla hund sist, lydigt knatandes tio meter efter oss andra, sakta skakandes på huvudet över kalabaliken.
Sen mötte vi i rask takt två bilar, fem människor och två hundar, vilket varje gång skapade kaos. Bilarna för att de kör i 180 knyck genom skogen, och vi hade ju både lös ponny och hund med oss som skulle förbi säkert, och människorna och hundarna för att F's ponny nu tog varje tillfälle hon kunde att bli "rädd" och snurra runt ett par varv.
Så vi red iväg till vår egenhändigt tillverkade terrängbana och körde slut på henne, sen red vi förbi pappa och lämpade av svampen, och sen red vi ner till ängarna och tävlade ett par varv, bara för att F's ponny verkligen skulle få sitt lystmäte av springande.
INNAN dessa två ridturer hade jag gått nio hål på golfbanan med pappa. Needless to say ville jag ligga kvar i sängen imorse.
Kantarelltoasten till frukost gjorde det lite lättare att stiga upp för att köra 20 mil till jobbet.
Den Red Bull jag var tvungen att köpa halvvägs för att hålla mig vaken gifte sig dock inte så väl med kantarellrapar.
Annars då?
I helgen har jag knarkat.
Kantareller.
Tog en ridtur på ett nytt ställe i skogen igår och såg lite kantareller här och var, så föreslog att vi skulle rida ut igen på em och plocka dem. Väl ute i skogen så insåg jag att det som vid en första anblick såg ut som lite kantareller här och där istället var MYCKET kantareller lite här och där.
Jag blev alldeles svettig av adrenalin till slut. Jag höll min häst, samtidigt som F satt på sin ponny med påsen och tog emot, från mig som stod bredbent över svampen för att skydda den mot sällskapsshettisen som var extremt nyfiken på vad jag gjorde där nere på marken och trampade sönder så mycket hon kunde.
När jag lyckats få upp så mycket jag kunde på ett ställe så skumpade jag med hästar i släptåg vidare mot nästa, för att komma dit innan shettisen hann före och trampade runt. F galopperade efter oss med påsen i högsta hugg, och min stackars häst galopperade efter mig där jag rände genom granar och över blöta mosstuvor så att blåbärsriset yrde.
Knark säger jag.
F som höll påsarna, följde efter mig så gott det gick, men hade lite svårt att styra sin ponny med händerna fulla, varpå ponnyn raskt skrapade av henne mot en låg gren och hon gjorde kullerbytta bak över ponnyns rumpa. Hon ramlar av i snitt en gång varje ridtur, så jag förhöll mig kallsinnig och vrålade bara "AKTA SVAMPEN!!!" varpå flickebarnet, som ligger på marken, men fortfarande sitter fast i båda stigbyglarna (hur man nu lyckas med det), stolt slår ut med armen och visar oskadda kantareller.
Till slut var jag tvungen att yttra orden jag aldrig trodde jag skulle höra mig själv säga: "Jag måste sluta plocka nu, för påsarna är fulla".
Fyra kilo svamp på fem minuters plockande.
Shettisen (som går med lös på alla ridturer), trampade ner minst lika mycket. Och oändligt mycket lämnades kvar.
Sen red vi hem, jag med två påsar gult guld i nävarna, F på sin ponny som var trött på att stå still i skogen och bara ville galoppera, sällskapsshettisen som var på sitt jäkligaste humör och skulle gå först till varje pris och vildsint fäktade undan alla andras försök att gå om.. och så min älskade lilla hund sist, lydigt knatandes tio meter efter oss andra, sakta skakandes på huvudet över kalabaliken.
Sen mötte vi i rask takt två bilar, fem människor och två hundar, vilket varje gång skapade kaos. Bilarna för att de kör i 180 knyck genom skogen, och vi hade ju både lös ponny och hund med oss som skulle förbi säkert, och människorna och hundarna för att F's ponny nu tog varje tillfälle hon kunde att bli "rädd" och snurra runt ett par varv.
Så vi red iväg till vår egenhändigt tillverkade terrängbana och körde slut på henne, sen red vi förbi pappa och lämpade av svampen, och sen red vi ner till ängarna och tävlade ett par varv, bara för att F's ponny verkligen skulle få sitt lystmäte av springande.
INNAN dessa två ridturer hade jag gått nio hål på golfbanan med pappa. Needless to say ville jag ligga kvar i sängen imorse.
Kantarelltoasten till frukost gjorde det lite lättare att stiga upp för att köra 20 mil till jobbet.
Den Red Bull jag var tvungen att köpa halvvägs för att hålla mig vaken gifte sig dock inte så väl med kantarellrapar.
fredag 29 augusti 2008
Idag har jag haft min sista semesterdag den här "sommaren".
Mao har jag jobbat med företaget i fyra timmar, gått ut med hundarna i två timmar, hopptränat i en timme och haft stalltjänst i fyra timmar.
Jag fick iaf sova till kvart över åtta innan jag vaknade av att den lilla hunden satt vid min säng och stirrade på mig så att han kunde se vad som fanns på baksidan av mitt huvud.
Nu har jag maratontittat på tre avsnitt av So you think you can dance, hunnit till nr 18 och insett att jag inte HAR nr 18. Letade efter det, hittade det, och innan jag hann skriva de första två styckena var det nere i min dator. Gotta love the intörrnett.
Jag ÄLSKAR So you think you can dance. Älskar värmen, glädjen, kreativiteten, och det faktum att domarna genuint bryr sig om de medverkande, ger dem konstruktiv kritik och inte bara är ute efter att göra ner dem. Och så är jag lite kär i Will och hoppas hoppas att han vinner, eller iaf är kvar bland de fyra sista.
Mao har jag jobbat med företaget i fyra timmar, gått ut med hundarna i två timmar, hopptränat i en timme och haft stalltjänst i fyra timmar.
Jag fick iaf sova till kvart över åtta innan jag vaknade av att den lilla hunden satt vid min säng och stirrade på mig så att han kunde se vad som fanns på baksidan av mitt huvud.
Nu har jag maratontittat på tre avsnitt av So you think you can dance, hunnit till nr 18 och insett att jag inte HAR nr 18. Letade efter det, hittade det, och innan jag hann skriva de första två styckena var det nere i min dator. Gotta love the intörrnett.
Jag ÄLSKAR So you think you can dance. Älskar värmen, glädjen, kreativiteten, och det faktum att domarna genuint bryr sig om de medverkande, ger dem konstruktiv kritik och inte bara är ute efter att göra ner dem. Och så är jag lite kär i Will och hoppas hoppas att han vinner, eller iaf är kvar bland de fyra sista.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)