De byter fönster i vår lägenhet as we speak. Ja, det är årets kallaste dag hittills. Nej, det är inte bra planering. Nej, det har inte gått så fort som det skulle. Ja, vi är jättetrötta på allt bankande och byggdamm just nu. Nej, de städar inte efter sig. Ja, de går in med skor. Ja, det är svinkallt inomhus just nu. Nej, det är inte jättekul att jobba hemifrån en dag som denna. Nej, de tar inte alla fönster på en gång utan pytsar ut det så att vi ska få fler ljuvliga dagar som denna.

Var var jag? Jo, just det, eftersom byggjobbarna är estniska och inte pratar engelska så gick det heller inte att säga "Ta av er skorna för fan". Det gick heller inte att säga "Om du tar ur ett fönster kan du väl vara vänlig att sätta i ett nytt INNAN du går ner på nästa våning och tar ur deras fönster också". "Eller, sluta plinga på dörren varje gång du kommer, den är öppen, gå för fan rakt in bara, jag sitter ju på toaletten".

Var var jag? Jo just det, det enda som är kul med skiten: estländare säger VA!? precis likadant som svenskar. Sen återgår de till rappakaljan.

Okej, det kanske inte var så kul, men sett i paritet med resten av eländet så får det mig att le varje gång. Eller, jag skulle le, om det inte vore så att mitt ansikte var stelfruset.